
- Startsida
- Naturum Fjärås Bräcka
- Om Bräckan
- Historia
- Bronsåldern och järnåldern
Bronsåldern och järnåldern
Bronsåldern kallar man den tid när människor började tillverka redskap och vapen av brons. Järnåldern är den tidsperiod som följer efter bronsåldern då vi människor börjar tillverka och använda redskap och vapen av järn.
Bronsåldern
Det betyder inte att man slutade använda verktyg av sten. Bronsföremålen tror man användes mest för att visa på sin ställning i samhället eller på rikedom.
Bronsåldern i Norden brukar räknas från 1800 f.kr till 500 f.kr. De tidigaste gravarna som finns på Fjärås Bräcka är från bronsåldern.
Limmahögarna
Spåren från bronsåldern på Fjärås Bräcka är framför allt de gravhögar som kallas Limmahögarna som ligger vid Limmanäs by i reservatets södra ände. Det finns bara ett fåtal kvar av de ursprungligen uppemot 20 gravhögar och stensättningar som legat längs åskrönet.
Dessa bronsåldershögar är gravar och den vanligaste typen av lämning från bronsåldern i norra Halland. Det är högar, rösen eller stensättningar. Det handlar framför allt om vilket material man hade att tillgå, om det blev rösen eller högar. Och det byggdes högar i stället för rösen.
Därför är de bronsåldersgravar som ligger på Fjärås Bräcka just högar. Det är heller ingen slump att de ligger uppe på Bräckans krön. Färdvägar under forntiden följer stråk av åsryggar och krön i landskapet, och gravarna lades gärna nära färdvägar eller farleder. Det var meningen att de skulle ses av de som färdades på vägen. Men gravarna ligger ofta också nära bebyggelse. Alla dessa lämningar tyder på att området varit bebott tidigt. Från och med tidig bronsålder får vi räkna med en stadigvarande bosättning av området, troligen låg gårdar utspridda på eller i anslutning till åsen.
Järnåldern
Nordisk järnålder brukar räknas från 500 f.kr till och med 1050 e.kr. då medeltiden börjar.
Li gravfält
Li gravfält vid Fjärås Bräckas fot är från yngre järnåldern, den tid vi kallar vikingatiden.
Det har gjorts en del utgrävningar på platsen men inga omfattande. Fynden som gjorts har daterats till järnålder och vikingatid. Fler undersökningar tyder på att det har funnits en omfattande bosättning här från runt 800 e.kr till och med cirka 1100 e.kr. Vi kan anta att gravfältet är från samma tid. Fynden från gravfältet tyder på att de som begravts här har kremerats och därefter har askan gravsatt i en kruka. De har också fått med sig gåvor i graven som enklare saker som smycken, glaspärlor eller redskap som kammar i horn eller ben. De flesta gravarna på Li är resta stenar. Det finns runt 120 stycken, men det finns även flera gravhögar. Stenarna har inga ristningar eller inskriptioner. De har troligtvis ursprungligen varit fler, kanske så många som 200.
Vad som hänt är gissningsvis att gårdar i närheten under 1600-1800-talet plockat sten på gravfältet för att använda till att bygga husgrunder, gärdesgårdar, grindstolpar, trappstenar eller liknande. Gravfältets högsta sten kallas för Frodestenen eller Kung Frodes sten, men vem som är begravd under stenen vet vi inte.