Insekter
Brun sandjägare
Sandjägare är snabba och eleganta skalbaggar med en tvåårig livscykel. Du kan se både Grön och Brun sandjägare under tidig vår och sommar, men även senare. De är rovdjur och skickliga jägare som äter andra insekter. Om inte annat, kan du ana det på deras kraftiga käkar. Soliga och varma dagar har du chansen att se dem på nära håll, men du får öva på att smyga. De flyger undan blixtsnabbt och ser dig långt innan du ser dem med sina stora ögon och skarpa syn.
Citronfjäril
Citronfjärilen är en av de dagfjärilar de flesta känner igen. När du ser dem tidigt på våren, då vet du att våren äntligen är här! Hanen är gul och honan grönvit. De övervintrar som färdigutvecklade fjärilar i vintergröna växter, ihåliga trädstammar eller liknande. Vintervila, eller diapaus som den kallas, genomgår de flesta insekter i Norden för att överleva när det inte finns mat. Olika insekter övervintrar i olika stadier som ägg, larv, puppa - eller imago, som citronfjärilen. Det heter så när insekten är färdigutvecklad.
Humlebagge
Denna söta lilla skalbagge liknar mest en humla med sin håriga kropp och gulsvarta färgteckning. Du kan se den på Fjärås Bräcka under sommaren när den kryper på blommor, gärna flockblommiga som Rölleka - eller på Vädd som på bilden. Den äter pollen och är en pollinerare, precis som humlan, eftersom det fastnar i pälsen och följer med till nästa blomma den besöker. När en insekt, som humlebaggen, lånar utseende från en annan insekt som är farligare eller giftigare än den själv, kallas det mimikry.
Praktbyxbi
Praktbyxbiet är ett av landets nästan 300 solitära biarter. Solitär betyder att bina inte lever i samhällen, utan varje hona sköter sina egna ägg. De gör heller ingen honung. Honorna gillar sandiga marker och gräver sina bohål ner i marken. De samlar oftast pollen på Fibblor. Namnet kommer från de stora ”byxorna” honan har på sina bakben. Dessa är fulla med orange hår som hon samlar pollen på. När benen är fulla med gult fibble-pollen ser det ut som hon har ett par riktigt stora gula byxor på sig. På bilden ser du däremot en hane - utan byxor.
Sexfläckig bastadsvärmare
Sexfläckig bastardsvärmare är en färgstark och orädd fjäril som är lätt att känna igen, just på grund av sin starka färg och de sex stora röda fläckarna på främre vingparet. De sitter ofta stilla på blommor, gärna flera tillsammans, och låter sig inte skrämmas. De litar helt enkelt på att få vara ifred tack vare sin avskräckande färgteckning som talar om att de är giftiga så att fåglarna låter bli dem. Du kan se fjärilen under juli och augusti.
Väddgökbi
Väddgökbiet är en solitär biart, en signalart, du kan se på Fjärås Bräcka under sommarmånaderna. Det lever på platser med höga naturvärden. Det heter gökbi för att det lägger sina ägg i andra bins bon istället för att gräva egna och samla pollen till sina egna larver. Biet låter helt enkelt någon annan göra jobbet! Men det går inte bra med vilka andra bins bon som helst, utan det ska vara Väddsandbins. Det måste finnas Väddsandbin för att Väddgökbiet ska trivas. Båda biarterna gillar sandig mark och där det växer gott om Åkervädd.
Väddsandbi
Det solitära biet Väddsandbi ser du samla in rosa pollen på Åkervädd och på sandiga marker under sommarmånaderna. Det är bra på att gräva och klarar även att gräva bohål där det är lite mer gräsbevuxet. Du känner igen det på storleken, 1,5 cm. Solitära bin varierar ganska mycket i både storlek, färg och form. En del är väldigt små och ser inte ut att ha så mycket hår. En del kan vara helt svarta. Andra större, hårigare med betydligt starkare färger som exempelvis gult eller orange. Även storleken på antennerna skiljer sig åt. Alla är däremot viktiga pollinerare.
Ängssmygare
Ängssmygaren tillhör en grupp fjärilar som kallas tjockhuvuden. Deras antenner har en böjd spets och de fäller sällan ut vingarna på samma sätt som en dagfjäril. Både hanar och honor är flitiga blombesökare och når ner i de flesta blomkalkar med sina långa sugsnablar. Under parning känner hanen doften av den nykläckta honan. Om en annan hane skulle komma in på hans revir kan det bli en tuff flygbatalj i rasande fart - rör inte min tjej!
Myskbock
Myskbocken är en av våra största långhorningar. Det är en grupp skalbaggar med väldigt långa antenner - därför kallas de långhorningar. De flesta långhorningar är beroende av död ved, även om vissa faktiskt går på levande träd. Det är främst larven som behöver död ved. Skalbaggen gillar Sälg och namnet kommer från att den avger en myskdoftande vätska. Med sin vackra svart- eller guldgrönglänsande färg är det en iögonfallande vacker skalbagge som kan bli uppåt 2,5 cm lång - spana efter den på Fjärås Bräcka!
Violettkantad guldvinge
Den Violettkantade guldvingen kan du kan hitta från Smygehuk i söder till Abisko i norr. Den är rödlistad och är beroende av öppna och gärna slåttrade ängar. Dessa ängar har minskat drastiskt i hela Europa, i takt med att jordbruket förändrats. På Fjärås Bräcka finns ängsmarker där Nattviolen blommar och där du fortfarande kan möta den fladdrande fjärilen.
