Fjärås Bräckas bildning

Fjärås Bräcka är en mäktig israndsbildning som ligger tvärs över Lygnerns dalgång och dämmer upp sjön Lygnern till 15 meter över havsytan. Från bräckans krön kan du se långt över Lygnern, Fjäråsslätten och Kungsbackafjorden. Fjärås Bräcka är del av randmoränkomplexet Göteborgsmoränen som sträcker sig över Lindome in mot Göteborg.

Fjärås Bräcka bildades vid inlandsisens kant för cirka 14 500 år sedan när isen under en period låg stabil och i nivå med havsytan. Grus, sand och sten matades fram av smältvatten från inlandsisen och avlagrades när det forsande vattnet nådde havet vid iskanten. Efterhand som landet höjt sig har bräckan frilagts.

För cirka 11 000 år sedan bildades en landtunga framför israndsbildningen i samband med landhöjningen. I bräckans västsluttning bildades strandterrasser där havet stått stilla en längre tid och när extrema stormar gröpt ur hak i sluttningen.

För cirka 6 000 år sedan blev Lygnern en sjö innanför ändmoränen, och landhöjningen hade gjort att kustslätten utvidgats.

Idag finns det vattendammar i grusgropen vid Fjärås Bräcka. Dammarna är infiltrationsdammar för kommunalt dricksvatten och området är vattenskyddsområde.

Kulturhistoria

Det finns boplatser och stenkammargravar från stenåldern. Man har hittat enstaka stenåldersredskap på bräckan, som under forntiden utgjorde en naturlig landbrygga för folk som färdades utmed kusten.

Gamla Förlandavägen, som har anor från stenåldern fram till medeltiden, går på åsens krön och var en del av huvudfärdstråket genom det dansk-norska riket mellan Köpenhamn och Kristiania, den så kallade Kungsleden.

Det finns fornlämningar från brons- och järnåldern, mest känt är det stora järnåldersgravfältet Li med över 100 resta stenar. Området har troligtvis haft en fast befolkning ända sedan bronsåldern.

Människan har tidigt påverkat landskapet med boskapsskötsel och jordbruk. Man tror att Fjärås Bräcka kan ha blivit skoglöst redan under brons- och järnålder.

Fram till slutet av 1800-talet var landskapet småskaligt med små gårdar, utmarker och lövskog.

Naturreservat sedan 1976

I slutet av 1800-talet bildade SJ, Statens Järnvägar, en stor grustäkt i den västra sluttningen. Det såddes tall på ljunghedarna och bröts stora mängder grus långt in på 1900-talet. Intresset för att exploatera de stora grustillgångarna var stort, men väckte samtidigt starka protester. Diskussionerna om bräckans framtid varade i flera decennier och 1976 beslutades att området skulle bli naturreservat.

Idag är täkten avvecklad, en stor del av barrskogarna i reservatet är avverkade och arbeten pågår för att återskapa delar av det gamla ljunghedslandskapet.